Den bortglömda fobin

Hur många är det egentligen som känner till spyfobin, även kallad Emetofobi? Själv visste jag inte att den fanns förrän för 3 år sedan ungefär - nästan så att jag inte trodde att de fanns något sådant som detta. 

Det är ju inget man direkt vill prata öppet om, även om man vill veta att man inte är ensam i världen om det och även kanske ha någon att ventilera med. 

Många vet inte om att även jag lider av denna fobi, och jag kan säga er: Det är inget man gärna vill leva med. De gör att man inte gör vissa saker, andra saker undviker man för att det kan leda till att det triggar denna fobi. 

Illamående, vare sig de rör sig om lindrigare eller mer intensivt - det är lika jobbigt var gång, även om det är värre när det kommer till de mer intensivare. Man får verkligen dödsångest, eller iallafall jag får det och vet att andra får det också. Man vill bara dö, hellre än att göra det "oundvikliga". 

Denna fobi är något utav de hemskaste som finns, för man vet att de kommer hända nån gång, och det skrämmer upp en bara ännu mer.

En video som förklarar mer, är denna (dock på engelska): https://www.youtube.com/watch?v=EW_4hDyOoVA&feature=youtu.be

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Den försvarslösa

Jag var försvarslös, ett öppet mål 
Allt och inget mig skada de kunde ske 

Ett öppet sår som i havet där utan en 
ö i sikte. 

Alla de kunde trampa, spotta och 
göra illa. 

Ett blödande sår i sitt största gap, 
min själ i sig kunde se 

Ett rop ut i natten utan ett svar 
till hjälp jag mot himlen begav mig...

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Favorit bild nr. 1

 

Det här är min absoluta bästa bild jag har - såg inte ens förrän efteråt när jag gick genom bilderna att Tyra (älskade änglakatt, rip <3) fanns med på bilden, haha! :D

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Dagens låt!



En underbar låt som ska vara med Eurovision Song Contest 2015 - min röst till denna <3
Och att videon är awesome är bara ett Stort plus!! :')


0 kommentarer | Skriv en kommentar

Singel och fri

Ja singel och fri kan man väl säga att jag är numera... Men känner jag mig som det? Lite granna, men inte så mycket som jag hoppats på. Mitt hjärta är krossat, och jag får panik då det är ärligt talat min första natt att sova själv på närmare ett hår - det tar hårdare än jag kunnat ana. Dock tror jag inte att den andra personen inte känner detsamma, nästan en känsla av "En dag betyder du allt, nästa dag ingenting".

Försökte sova så länge som möjligt för att vara vaken längre, kanske inte kännas lika oroväckande, men vet inte riktigt hur jag tänkte för blir inte natten ännu ensammare då?

Jag vet inte, bara känner mig så jäkla vilsen....

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg

Nyare inlägg